Först en bekännelse: jag har under större delen av mitt svensklärarliv varit ohejdat ointresserad av grammatik. Under min svensklärarutbildning för eoner av tid sedan (mitten av 80-talet) gick jag till studierektorn på institutionen i litteraturvetenskap och krävde att få gå en litteraturkurs jag egentligen inte ännu hade behörighet för vid sidan av de fullständigt utarmande och löjeväckande tråkiga kurserna i Nordiska språk för att ”stå ut”. Och det fick jag… Jag har fram till Lgy11 ägnat grammatikundervisningen ett oinitierat, oinspirerat och pliktskyldigt pekfinger och (dessvärre också offentligt) hävdat att ”grammatik kan man ägna sig åt i moderna språk till exempel”.
I samband med de nya kursplanerna i Lgy11 är det inte ett möjligt förhållningssätt. Det VAR i någon mån möjligt tidigare (jodå, jag undervisade om satsdelar och försökte ge förståelsen av de/dem en grammatisk ram, precis som med meningsbyggnaden och tempushållningen: för alla dessa resonemang krävs det språk som grammatiska termer erbjuder och ett sätt att se på språket som därav följer), men skrivningarna i i t.ex. Svenska 2 om ”svenska språkets uppbyggnad, dvs. hur ord, fraser och satser är uppbyggda samt hur de samspelar i grammatiken” skärper onekligen kraven på vad eleverna ska klara – och vad jag alltså måste lotsa dem till. Grammatiken måste ta plats i undervisningen, också i min.
Efter bekännelsen en proklamation: jag uppfattar numera grammatikundervisningen som både viktig, utvecklande och faktiskt direkt rolig! Och jag tror att det finns tre tydliga skäl till denna min omsvängning. Det första är ”mötet med” den funktionella grammatiken – som inte fanns tillstymmelsen av i min lärarutbildning, inte heller i någon fortbildning eller anmodan om fortbildning (det BORDE den ha gjort!), men som jag mött när jag börjat samarbeta mer med lärare i Sva. Tack alla ni som hjälpt mig! Det andra är mötet med grammatiken som de välsignade kungsnördarna ser den, sådana som Tomas Riad och Sara Lövenstam. Grammatiken som upptäcktsresa, fantasi och utvecklande utmaningar. Tack! Och det tredje är de nya möjligheter som it ger för undervisningen både för elever och lärare, förutsättningar för både andra arbetsformer och individualiseringsmöjligheter och delande av resurser. Tack kollegor runtom i landet, och särskilt Maia Andréasson, universitetslektior i Nordiska språk vid Göteborgs universitet vars grammatikfilmer blev min stora inspiration i arbetet!
Under våren arbetade jag med grammatik i Svenska 2 på ett mer systematiskt (och vill jag påstå) mer framgångsrikt sätt än någonsin tidigare. Skulle jag vara kvar i klassrummet nästa år (vilket jag inte är, eftersom jag börjat en tjänst på Skolverket) skulle jag givetvis utvecklat och förfinat mitt upplägg. I ett annat inlägg (se här) beskriver jag hur jag gjorde i vår, och så kanske det kan vara till inspiration och språngbräda för någon annan?
Ett grammatikupplägg för Svenska 2