OK – du har bestämt dig för att börja blogga med elever, kollegor eller för den egna reflektionens skull. Du har bestämt varför du vill blogga (och ja, att undersöka hur det fungerar är ett giltigt skäl). Hur gå vidare?
En av de första ställningstagandena är att bestämma sig för en plattform. Var i cyberrymden ska bloggen/bloggarna ha sin hemvist? Det finns en uppsjö av olika möjligheter. Fronter lär ha en (den har jag aldrig utforskat själv, eftersom Fronter inte lever upp till mina egna viktiga kriterier för bloggande: tillgänglighet och öppenhet), WordPress är ett vanligt alternativ liksom Googles Blogger…
Den här bloggen är en WordPress-blogg. WordPress är ett open source-program, det vill säga ett av de många program som utvecklats och vidareutvecklas av frivilliga krafter utan vinstintressen. Det är DJUPT SYMPATISKT tycker jag (och en grundläggande princip för ett fungerande, öppet och fritt Internet). Om man inte har en egen domän (plats på nätet) får man utan kostnad använda wordpress.com, vilket jag gör för denna blogg. Hade jag haft en egen domän (eller om Stockholms stad hade tyckt att det vore bra att betala för en till den här bloggen, eller om jag kunnat koppla min förstelärarblogg till skolans hemsida) hade jag ändå kunnat använda WordPress som ”program”. Men då hade jag förstås fått en annan adress, till exempel i Östra Reals domän, eller som en egen .se-domän. WordPress fungerar alltså för alla.
WordPress kan göra nästan vad som helst – men kräver för finliret lite mer av sin användare. Det finns massor med bra hjälp att få på nätet – och för oss i skolan särskilt via Webbstjärnan. Men, och här vet jag att jag sticker ut hakan lite, WordPress kan uppfattas som lite… krångligt. I början. Det ÄR värt att lära sig – men… lite krångligt… i början…
Jag började därför min bloggbana i Google-verktyget Blogger. Blogger kopplas till adressen blogspot.com (men med lite enkelt trix kan man förstås dirigera om adressen till en annan adress). Blogger är på ytan sett också gratis – men bara på ytan. Google är ett fascinerande bolag, med fascinerande (och skrämmande) makt över nätet. De gratisverktyg Google erbjuder oss alla betalar vi för med uppgifter om oss själva: våra sökvanor, det vi skriver, det vi gör på nätet. Att utveckla de fantastiskt smarta och användarvänliga verktyg som Google erbjuder kostar en massa pengar och kraft. Och det betalar vi faktiskt för, men indirekt. Jag fortsätter att använda Blogger, medveten om de lätt sunkiga baksidor av Googleimperiet som finns. Blogger ÄR ett enkelt, tydligt och pedagogiskt upplagt bloggverktyg och därför har mina elever och jag Blogger som gemensam arbetsyta, trots allt. Det har vi också för att Blogger är enkelt att använda med Youtube (som vi använder flitigt i undervisningen) och med GoogleDrive (som vi använder för att utveckla texter till exempel).
En av mina käpphästar är att det MÅSTE VARA LÄTT ATT ANVÄNDA DE DIGITALA VERKTYGEN. Lätt för elever och lätt för lärare. Den kognitiva mödan ska vikas för det som ÄR och ska vara svårt: att utveckla kunskaper och färdigheter. IT ska vara smörjmedel.
Blogger är lätt. WordPress är lätt – efter ett tag. Andra verktyg finns det också. Och mycket hjälp att få via nätet. Det kan vara svårt att välja, men gör inte valet till en stötesten. Man kan faktiskt ändra sig om man upptäcker bättre alternativ. Men bara om man börjar nånstans…
Lejonet och räven 