Att undervisa i läsförståelse (Westlund)

”Jag gör allt det här – men nu ser jag och förstår jag vad jag gör, och hur jag kan fortsätta att utvecklas. TACK för att jag fick vara med på workshopen!”

Det var naturligtvis jag som skulle tacka – Linda hade ryckt in som extratolk en förmiddag när vi plötsligt stod utan tolkhjälp från engelska till khmer i vårt klassrum i Siem Reap, (läs mer om äventyret i Kambodja här)och hon hade gjort det på ett helt suveränt sätt. Utan henne hade allt vi skulle göra fallit platt: läsningen av Shaun Tans ”Det röda trädet” och genomgången av olika lässtrategier för både skönlitteratur och facktext. Hon var en fantastisk tolk, snabb och skicklig på engelska och uppenbart snabb och skicklig på att förmedla vårt innehåll på khmer. Välutbildad, språksäker, ordintresserad – och ändå upplevde hon att resonemangen om lässtrategier utifrån Barbro Westlund som vi försökte föra in i ett kambodjanskt sammanhang gav henne något viktigt hon inte visste att hon saknat.

Jag tror att det kan vara så för flera av oss. Därför vill jag till alla, ALLA, lärare – i svenska, eller NO, eller SO, eller… eller vilket ämne som helst – så varmt rekommendera Barbro Westlunds Att undervisa i läsförståelse (NoK 2009). Och jag vill rekommendera den till alla, ALLA, lärare, oavsett vilket stadium man arbetar på. Westlund ger en forskningsöversikt, en lägesanalys av data om läsförståelse bland svenska ungdomar, exempel på olika undervisningsmodeller och analys av de olika lässtrategier som krävs vid olika typer av texter – relevant för ALLA lärare. Därtill ger hon en genomgång av läsundervisning för yngre barn – men en gymnasielärare som tycker att det verkar överflödigt kan ju blada bort de kapitlen (4, 5 och 6 samt i någon mån 9). Den som åtminstone skumläser kommer att kunna få en ahaupplevelse också där, det vågar jag lova… 😉

Läsförståelse är inte något som uppkommer bara av sig själv. En vanlig missuppfattning (och ja, jag erkänner – så har jag också tänkt) är att när väl avkodningsmysteriet är löst för den enskilda eleven, går det på räls sedan. Eller inte på räls – men det beror i så fall på brist på begåvning eller talang. Läsforskningen visar något helt annat: en medveten läsundervisning om HUR man läser aktivt och vad man GÖR när man läser aktivt utvecklar läsförståelsen signifikant. Och det gäller inte minst läsning av facktexter, den helt övervägande delen av elevens skolrelaterade läsning.

Ett av Skolverkets prioriterade kompetensutvecklingskrav för lärare är att öka lärares kunskaper om, och i, lässtrategier. Lärare. I ALLA ämnen. Börja med att läsa Westlunds bok, och fundera sedan över hur insikterna därifrån kan hjälpa dig i arbetet att utveckla dina elevers förståelse av de texter de läser i biologi, fysik, samhällskunskap, religionskunskap – eller svenska.

Ofta har jag gjort egna anteckningar när jag läst böcker – sammanfattningar jag också delat med mig av här på bloggen. Med Westlund är det inte så: det är hundöron, överstrykningspenna och utropstecken i boken. Men jag hoppas på många samtal i kollegierummet på Östra (och kanske på andra håll) om detta med lässtrategier i höst. För jag tror att flera kommer att dela både min och tolken Lindas erfarenhet: här får vi ord och strukturer för grundläggande och väsentliga processer som är helt avgörande för till exempel skolframgång. Och det gäller både för mig som vuxen, erfaren och säker läsare – och för mina elever, var de nu befinner sig i sin läsutveckling.

Så: LÄS!

Lärare lär lärare – i Kambodja 2013

Sommaren 2013 fick jag vara med om något svårt, utvecklande, roligt, halsbrytande och omvälvande: jag deltog som volontär i Teacher Across Borders lärarutbildningsarbete i Kambodja.

För att dela med mig av bilder till mina nya kambodjanska vänner ordnade jag en plats på bloggen för Kambodja. För dig som läser svenska finns också  Teacher Across Borders blogg på Pedagog Stockholm; där har några av oss som varit med i år (och tidigare) skrivit om både arbetet i Kambodja och om sonderingarna för arbete i Burma.

Just mina erfarenheter kan du läsa om här:
Resfeber
Utmana och utmanas
Material – ett äventyr
Magiska bilder
Bara det bästa duger
Om (om)planering
Jag vill gå på ALLA workshops!
”Varför gör du egentligen det här?”
Käpphästar – duger de att rida på?

Litterära föreställningsvärldar (Langer)

När min kollega på Ross Tensta Annelie Drewsen och jag under våren -13 arbetade med ett gemensamt projekt kring läsning av Shaun Tans Ankomsten i våra respektive klasser, använde vi en blogg som gemensam läryta (du kan hitta bloggen här om du är nyfiken på vad vi gjorde och lärde oss). Till ett av våra inlägg fick vi en kommentar från Olle Fritzell (verksam vid Institutionen för Språkdidaktik SU), där han refererade till Judith A Langers Envisioning Literature som en möjlig teoretisk bas för det vi praktiskt upplevde och arbetade med i klassrummen. Det gjorde mig naturligtvis nyfiken: och så hamnade Langer på sommarens boklista.

Judith A Langer är professor vid State University of New York, Albany, och boken Envisioning Literature som publicerades första gången 1995 är ett resultat av ett sjuårigt forskningsprojekt på National Research Center on Literature Teaching and Learning. Langer blev hedersdoktor vid Uppsala Universitet år 2005, och samma år kom den svenska översättningen av Envisioning Literature (Litterära föreställningsvärldar : Litteraturundervisning och litterär förståelse) ut på Daidalos förlag.

Den uppmärksamme (själv hade jag inte sett det, men Olle Fritzell påpekade det) noterar att begreppet ”föreställningsvärld” används i ämnesbeskrivningen för svenskämnet i Gy11. Man kan väl anta att det kommer från Langer? I hennes mening är en föreställningsvärld den värld av förståelse en person har vid en given tidpunkt. I och genom till exempel läsning förändras föreställningsvärlden (liksom i boksamtalet efteråt). Och för att förstå både hur föreställningsvärldar byggs upp och omformas talar Langer om fyra faser som en läsande människa rör sig mellan i sitt läsande och sitt meningsskapande.

Langer sätter ord på erfarenheter som jag tror att många lärare och läsare delar med mig. Jag känner så väl igen ”praktiken”, vad som händer när man ägnar sig åt tänkande läsning – och genom Langers bok har jag nu delvis nya ord att fästa min praktik i, och en teoretisk modell att vässa den med. I någon mån tror jag att många svenska lärare känner som jag: det här är det jag försöker åstadkomma (och ibland lyckas med) i mitt klassrum, vilket betyder att det inte är något ”nytt” i debatten. Samtidigt tycker jag att boken är mycket läsvärd eftersom de teoretiska resonemangen faktiskt kan hjälpa till att skärpa praktiken, och jag funderar på om det inte också är möjligt att med eleverna föra resonemang om vad läsning är och kan innebära utifrån Langers begreppsvärld. I arbetet med att höja läsförståelsen måste vi bli bättre på att synliggöra vad läsning är och kan vara – och i de diskussionerna och samtalen kan man använda Langers begrepp, det är jag övertygad om. Det är också intressant att se att Langer diskuterar det vi idag oftast kallar ”formativ bedömning”, men hon använder uttrycket ”fortlöpande bedömning”. Jag funderar på om inte det är ett tydligare och bättre begrepp egentligen? Hur som helst är det ju en av de delar i undervisningen och dess utformning som diskuteras mycket just nu, och också i detta stycke är alltså Langer både relevant och intressant.

Sedan finns det en del i boken som känns mindre relevant för den svenska kontexten, sådant som är relaterat till ett amerikanskt utbildningssystem – men de delarna kan man ju bläddra förbi. De andra är desto mer läsvärda! Som vanligt noterade jag lite för mig själv när jag läste, och den som vill få något slags referat och några citat från boken som smakprov är välkommen att titta på mina anteckningar.