Litterära föreställningsvärldar (Langer)

När min kollega på Ross Tensta Annelie Drewsen och jag under våren -13 arbetade med ett gemensamt projekt kring läsning av Shaun Tans Ankomsten i våra respektive klasser, använde vi en blogg som gemensam läryta (du kan hitta bloggen här om du är nyfiken på vad vi gjorde och lärde oss). Till ett av våra inlägg fick vi en kommentar från Olle Fritzell (verksam vid Institutionen för Språkdidaktik SU), där han refererade till Judith A Langers Envisioning Literature som en möjlig teoretisk bas för det vi praktiskt upplevde och arbetade med i klassrummen. Det gjorde mig naturligtvis nyfiken: och så hamnade Langer på sommarens boklista.

Judith A Langer är professor vid State University of New York, Albany, och boken Envisioning Literature som publicerades första gången 1995 är ett resultat av ett sjuårigt forskningsprojekt på National Research Center on Literature Teaching and Learning. Langer blev hedersdoktor vid Uppsala Universitet år 2005, och samma år kom den svenska översättningen av Envisioning Literature (Litterära föreställningsvärldar : Litteraturundervisning och litterär förståelse) ut på Daidalos förlag.

Den uppmärksamme (själv hade jag inte sett det, men Olle Fritzell påpekade det) noterar att begreppet ”föreställningsvärld” används i ämnesbeskrivningen för svenskämnet i Gy11. Man kan väl anta att det kommer från Langer? I hennes mening är en föreställningsvärld den värld av förståelse en person har vid en given tidpunkt. I och genom till exempel läsning förändras föreställningsvärlden (liksom i boksamtalet efteråt). Och för att förstå både hur föreställningsvärldar byggs upp och omformas talar Langer om fyra faser som en läsande människa rör sig mellan i sitt läsande och sitt meningsskapande.

Langer sätter ord på erfarenheter som jag tror att många lärare och läsare delar med mig. Jag känner så väl igen ”praktiken”, vad som händer när man ägnar sig åt tänkande läsning – och genom Langers bok har jag nu delvis nya ord att fästa min praktik i, och en teoretisk modell att vässa den med. I någon mån tror jag att många svenska lärare känner som jag: det här är det jag försöker åstadkomma (och ibland lyckas med) i mitt klassrum, vilket betyder att det inte är något ”nytt” i debatten. Samtidigt tycker jag att boken är mycket läsvärd eftersom de teoretiska resonemangen faktiskt kan hjälpa till att skärpa praktiken, och jag funderar på om det inte också är möjligt att med eleverna föra resonemang om vad läsning är och kan innebära utifrån Langers begreppsvärld. I arbetet med att höja läsförståelsen måste vi bli bättre på att synliggöra vad läsning är och kan vara – och i de diskussionerna och samtalen kan man använda Langers begrepp, det är jag övertygad om. Det är också intressant att se att Langer diskuterar det vi idag oftast kallar ”formativ bedömning”, men hon använder uttrycket ”fortlöpande bedömning”. Jag funderar på om inte det är ett tydligare och bättre begrepp egentligen? Hur som helst är det ju en av de delar i undervisningen och dess utformning som diskuteras mycket just nu, och också i detta stycke är alltså Langer både relevant och intressant.

Sedan finns det en del i boken som känns mindre relevant för den svenska kontexten, sådant som är relaterat till ett amerikanskt utbildningssystem – men de delarna kan man ju bläddra förbi. De andra är desto mer läsvärda! Som vanligt noterade jag lite för mig själv när jag läste, och den som vill få något slags referat och några citat från boken som smakprov är välkommen att titta på mina anteckningar.

Annonser

One thought on “Litterära föreställningsvärldar (Langer)

Kommentar:

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s