Språket är allas rätt och möjlighet!

Mina första veckor har varit mer än fullmatade – och det delar jag med säkerhet med alla andra i skolans värld. Full fart framåt med nya kurser, gamla klasser, nya klasser, organisationsförändringar… det är SÅ många startmoment samtidigt. Och ETT av dem är, för mig, försteläraruppdraget.

Vad en förstelärare gör är inte särskilt väl definierat. Det kan man se i olika diskussioner som förs, på fb, på twitter och i olika tidningar och artiklar. Det finns kanske skäl att vara oroad över det. Det finns också något som är utmanande på ett positivt sätt, tror jag. I bästa fall kan olika förstelärare få möjlighet att utveckla arbete i olika skolor på olika sätt – på de sätt som de var och en bäst är skickade att göra.

Själv har jag ägnat mina första två veckor åt att diskutera förutsättningar för fortbildning och kollegialt kooperativt lärande, att få ordning på en del administrativt trassel kring PIM, och att informera om, skapa förutsättningar för och tjata, tjata, tjata om våra elevers rätt till Svenska som andraspråk. Det ÄR inte lätt på en stor, trångbodd, ekonomiskt svårt trängd skola med en brist på organisatorisk erfarenhet av att driva och genomföra undervisning i svenska 2 utöver individuellt stöd (som heroiska lärare gjort underverk i!). Men nu, för första gången under de tio år som jag jobbat här, kommer vi att ge KURSEN Svenska som andraspråk 1. Det känns som ett STORT fall framåt för våra elever, och för skolan som helhet. Och det är ett samlat svensklärarkollektivs envetna arbete, ivrigt understött av tålmodiga studieochyrkesvägledares och speciallärares lika envetna arbete, som lett till att det nu ÄNTLIGEN blir som det bör vara, det är inte min förtjänst. Men det HAR varit bra att ha den tid i tjänsten som jag nu har (20%) att informera, sammanställa elevnamn, informera mer, tänka igenom alternativ, sitta i möten – allt det som behövs för att skapa en organisationsförändring som sitter långt inne.

Språket som allas rätt och möjlighet, svenskan som nav och bas i alla ämnen och flerspråkighet som en tillgång och inte en brist. Där är vi – dit ska vi.

Puh. Nu faktiskt dags för helg. Så skönt!

Annonser

Vad är effektiv kompetensutveckling?

Frågan är högst relevant, det är inte mödan värt att lägga ner kraft och tid på sådant som faktiskt inte har effekt. Min egen upplevelse – som ju då är högst personlig och bara står för mig – är att det finns väldigt mycket av kompetensutvecklingsarbete som jag ägnat mig åt och som jag ”utsatts för” som inte varit effektivt. Någon som känner igen sig?

Helen Timperleys forskning

Det är nog inte bara jag som har upplevt mindre effektiv kompetensutveckling.  Den nya zeeländska professorn Helen Timperleys forskningsområde är främjandet och organiserandet av lärares professionella lärande och utveckling, och hennes studier visar med önskvärd tydlighet att det finns ganska många – förfärande många – insatser som INTE ger effekt, annat än på läraren. Bra i sig, men det är nog förändrade resultat hos eleverna som är det vi är ute efter… Och det går, visar samma forskning, att genomföra!

Helen Timperley har genom sin forskning funnit tio faktorer som är centrala för lärares professionella lärande. Hennes egen rapport finns på engelska att läsa här, eller sammanfattad på svenska i en skrift utgiven av Kommunförbundet Skåne som du kan läsa här.

De tio faktorerna som skapar förutsättningar för lärares professionella lärare

Timperley talar alltså om tio faktorer som är centrala för att kompetensutveckling ska vara effektiv, ge resultat, faktorer som bör styra en skolas fortbildningsplan, och genomsyra hela verksamheten:

Vad är det lärare behöver lära för att göra skillnad för sina elevers lärande?

  • Principle 1: Focus on valued student outcomes
    Alltså: det är det som gäller elevernas resultatförbättring som är relevant.
  • Principle 2: Whorthwhile Content
    Och bara det som faktiskt visar sig HA effekt. Hur vet man det? Till exempel genom att hålla sig till forskning och beprövad erfarenhet (i kombination).
  • Principle 3: Integration of Knowledge and Skills
    Teori behövs – och praktik där teorin prövas och används.
  • Principle 4: Assessment for Professional Inquiry
    För att veta vad man ska utveckla för att eleverna ska utvecklas bättre måste man veta en del om (sina egna) elevers utveckling…

Och för att kunna få till stånd ovanstående krävs det vissa saker, lärares lärande kräver enligt Timperley

  • Principle 5: Many Opportunities to learn and Apply Information
    En gång är ingen gång.
  • Principle 6: Approaches are Responsive to Learning Processes
    För läraren måste det finnas både en vilja men också en möjlighet att förena den nya kunskapen med den egna praktiken. För att anknyta till Wiliam: undervisningen ska förbättras inte för att den är dålig, utan för att den kan bli ännu bättre. Men då är det (sällan) vettigt att kasta ut allt man har utan tvärtom att bygga vidare på det man har. Men bygga vidare.
  • Principle 7: Opportunities to process new learning with others
    Timperley betonar det kollegiala samarbetet!
  • Principle 8: Knowledgeable Expertise
    För att komma vidare behöver man förstås ett inflöde, ”experthjälp” som sätter igång, utmanar, visar på vägar.
  • Principle 9: Active Leadership
    Och det pedagogiska ledarskapet är ett NAV i detta – utan en tydlig, vederhäftig och målinriktad pedagogisk ledning kommer det inte att bli resultat på skolnivå.
  • Principle 10: Maintaining momentum
    Och som sagt, en gång är ingen gång…

Det tar tid och vi har inte tid!

Jag har mycket svårt att tro att Helen Timperley skulle uttrycka sig så vulgärt, men andemeningen i hennes framställning är faktiskt: bullshit. Inte att detta TAR tid, för det gör det. Men tid är en prioriterings- och organisationsfråga. Skolledningen har ett huvudansvar, vilket inte betyder att den enskilde läraren kan sluta tänka. Det bästa prioriteringsarbetet görs tillsamman.

Raketeffekt!

När Helen Timberley för ett drygt år sedan besökte Malmö och höll två seminarier om sin forskning där, berättade hon enligt Pedagog Malmö att ”de skolor som lyckades organisera lärares professionella lärande och utveckling, märkte positiva effekter redan efter åtta månader. Efter tre år lyfte elevernas resultat med raketfart. Till och med de mest tvivlande och motvilliga lärarna ändrade sig eftersom det gjorde deras undervisning mycket enklare.”

Det skulle jag vilja se på Östra Real. Lite raketeffekt. Vi är bra – och kan bli bättre.

Reading for life!

Den internationella organisationen ”Reading for life” arrangerar i november (28-29) sin första internationella konferens i Uppsala. TÄNK om nån från vår skola kunde delta?

Vad är ”Reading for life”? Så här står det på hemsidan: ”It is possible to change the inequality in classrooms. The literacy program Reading to Learn has shown that it is possible for teachers to close the gap between high and low achieving students and to improve the situation for disadvantaged learners.”

Se den korta videon med  Dr David Rose, Director of Reading to Learn där han beskriver vad det handlar om (och känn igen dig: det är det här vi vill lägga fokus på – ju!)