Föreläsning på Östra Real 7 okt 2013

En del av morgondagens studiedag är vikt åt förstelärarna (Fredrik Hollsten, matematik, och jag i svenska) som ska hålla varsin 45 min presentation. Mina minuter kommer jag att ägna åt kollegialt lärande på olika sätt: fokus lässtrategier och formativ bedömning. Mina bilder kan man hitta på slideshare (fast jag har tagit bort sådana som jag bara får visa i klassrum och inte lägga ut i en presentation tex).

Vad är effektiv kompetensutveckling?

Frågan är högst relevant, det är inte mödan värt att lägga ner kraft och tid på sådant som faktiskt inte har effekt. Min egen upplevelse – som ju då är högst personlig och bara står för mig – är att det finns väldigt mycket av kompetensutvecklingsarbete som jag ägnat mig åt och som jag ”utsatts för” som inte varit effektivt. Någon som känner igen sig?

Helen Timperleys forskning

Det är nog inte bara jag som har upplevt mindre effektiv kompetensutveckling.  Den nya zeeländska professorn Helen Timperleys forskningsområde är främjandet och organiserandet av lärares professionella lärande och utveckling, och hennes studier visar med önskvärd tydlighet att det finns ganska många – förfärande många – insatser som INTE ger effekt, annat än på läraren. Bra i sig, men det är nog förändrade resultat hos eleverna som är det vi är ute efter… Och det går, visar samma forskning, att genomföra!

Helen Timperley har genom sin forskning funnit tio faktorer som är centrala för lärares professionella lärande. Hennes egen rapport finns på engelska att läsa här, eller sammanfattad på svenska i en skrift utgiven av Kommunförbundet Skåne som du kan läsa här.

De tio faktorerna som skapar förutsättningar för lärares professionella lärare

Timperley talar alltså om tio faktorer som är centrala för att kompetensutveckling ska vara effektiv, ge resultat, faktorer som bör styra en skolas fortbildningsplan, och genomsyra hela verksamheten:

Vad är det lärare behöver lära för att göra skillnad för sina elevers lärande?

  • Principle 1: Focus on valued student outcomes
    Alltså: det är det som gäller elevernas resultatförbättring som är relevant.
  • Principle 2: Whorthwhile Content
    Och bara det som faktiskt visar sig HA effekt. Hur vet man det? Till exempel genom att hålla sig till forskning och beprövad erfarenhet (i kombination).
  • Principle 3: Integration of Knowledge and Skills
    Teori behövs – och praktik där teorin prövas och används.
  • Principle 4: Assessment for Professional Inquiry
    För att veta vad man ska utveckla för att eleverna ska utvecklas bättre måste man veta en del om (sina egna) elevers utveckling…

Och för att kunna få till stånd ovanstående krävs det vissa saker, lärares lärande kräver enligt Timperley

  • Principle 5: Many Opportunities to learn and Apply Information
    En gång är ingen gång.
  • Principle 6: Approaches are Responsive to Learning Processes
    För läraren måste det finnas både en vilja men också en möjlighet att förena den nya kunskapen med den egna praktiken. För att anknyta till Wiliam: undervisningen ska förbättras inte för att den är dålig, utan för att den kan bli ännu bättre. Men då är det (sällan) vettigt att kasta ut allt man har utan tvärtom att bygga vidare på det man har. Men bygga vidare.
  • Principle 7: Opportunities to process new learning with others
    Timperley betonar det kollegiala samarbetet!
  • Principle 8: Knowledgeable Expertise
    För att komma vidare behöver man förstås ett inflöde, ”experthjälp” som sätter igång, utmanar, visar på vägar.
  • Principle 9: Active Leadership
    Och det pedagogiska ledarskapet är ett NAV i detta – utan en tydlig, vederhäftig och målinriktad pedagogisk ledning kommer det inte att bli resultat på skolnivå.
  • Principle 10: Maintaining momentum
    Och som sagt, en gång är ingen gång…

Det tar tid och vi har inte tid!

Jag har mycket svårt att tro att Helen Timperley skulle uttrycka sig så vulgärt, men andemeningen i hennes framställning är faktiskt: bullshit. Inte att detta TAR tid, för det gör det. Men tid är en prioriterings- och organisationsfråga. Skolledningen har ett huvudansvar, vilket inte betyder att den enskilde läraren kan sluta tänka. Det bästa prioriteringsarbetet görs tillsamman.

Raketeffekt!

När Helen Timberley för ett drygt år sedan besökte Malmö och höll två seminarier om sin forskning där, berättade hon enligt Pedagog Malmö att ”de skolor som lyckades organisera lärares professionella lärande och utveckling, märkte positiva effekter redan efter åtta månader. Efter tre år lyfte elevernas resultat med raketfart. Till och med de mest tvivlande och motvilliga lärarna ändrade sig eftersom det gjorde deras undervisning mycket enklare.”

Det skulle jag vilja se på Östra Real. Lite raketeffekt. Vi är bra – och kan bli bättre.