Svenska 3 – vetenskapligt skrivande

Begreppet ”vetenskapligt skrivande” är inte alldeles enkelt att ringa in, i alla fall inte på ett sätt som är rimligt begripligt för mina elever i Svenska 3. Vilken lycka när jag nu hittat till den alldeles utmärkta webbplatsen Språkhjälpen, från våra grannar i öster. Språkhjälpen skapades inom projektet Äidinkielen viestintäopetuksen kehittämishanke 2004—2006 vid Språkcentrum, Helsingfors universitet, och utvecklas och uppdateras kontinuerligt (jo, naturligtvs finns också samma sidor också på finska).

På Språkhjälpens sida finns fyra olika ”block”: tala, skriva, kommunicera på nätet och ”skribentens verktygslåda”. Att sidan fick ett hedersomnämnande i en undervisningsteknologitävling 2009 är inte ett dugg förvånande: SÅ bra innehåll presenterat i en överskådlig form ser man inte ofta. I alla fall inte jag. Perfekt för min elever (och därmed för mig 🙂 )

Annonser

Digital utbildning i takt med tiden

Det finns andra sätt att utveckla digital kompetens än PIM (tack och lov). Alldeles snart startar Skollyftet en kurs under namnet “Digitala Skollyftet – och det vidgade kursbegreppet”. Den kommer att genomföras under 10 veckor (med uppehåll för julledighet). Så här beskrivs kursen av Sara Mörtsell (som jag skrivit tidigare om på den här bloggen), en av initiativtagarna:

Den här kursen kan beskrivas som en MOOC – massive – ingen begränsning i hur många som kan vara med – open – både öppen till innehållet och så klart gratis – online – alltså helt på nätet och course- en kurs alltså – men vi kan också byta ut c till collaboration – därför det handlar om ett enda stort samarbete  och därifrån är inte steget så långt att tänka c – för community. Alla de här aspekterna ryms i det utvidgade kursbegreppet som handlar om att vi är många och olika och när vi samlas kring gemensamma nämnare så händer saker.

Så, här är tre delar av vad Digitala skollyftet förenar.

Först har vi då olika digitala medier och verktyg som möjliggör möten och erfarenheter som inte alltid varit självklara. Den första delen handlar om Digital kompetens. Vi utvecklar vår förmåga till att använda digitala verktyg till lärande, skapande och kommunikation.

När vi använder dem så gör vi det med ett förhållningssätt som bäst sammanfattas som ”sharing is caring”. Vi bygger en delakultur när en persons frågor och erfarenheter blir till ny insikt och kunskap hos en annan.  Kunskapsdelningen handlar om att vi ömsesidigt lär ut till andra och lär av andra inom kollegiet.

Det här leder oss fram till den tredje delen av Digitala skollyftet och den handlar om att vi vill använda våra verktyg och vår delakultur när vi i vår vardag sysslar med skolans alla diverse utmaningar –  det är för utvecklingen av den roll man har i skolan – helt kort ”skolutveckling”.

När vi deltar i kursen kommer vi att få tillfälle att utveckla de här olika förmågorna och öka vår kompetens på flera sätt. Därför kommer man ha möjlighet att få Digitala skollyftets open badge – ett digitalt märke som fångar både formellt och informellt lärande så att det blir synligt även för andra.

Det HÄR är en fortbildning och kompetensutveckling som jag verkligen tror på. Jag föreslår att du genast går till din rektor och diskuterar din fortbildningsplan för året, och klurar på om inte Skollyftets kurs skulle kunna vara något för dig? Det ska jag göra. Läs mer här om kursen och om anmälan!

 

PIM – ohyggligt otidsenligt examinatorssystem

Det är på många sätt bra att lära sig saker via PIM, men nog är det ett ohyggligt föråldrat sätt att tänka webbkurs. Till exempel kan jag som examinator inte se de examinationsfilmer som de som jobbar i systemet ska göra, och alltså kan jag inte vara helpdesk via mailen: jag måste stå vid examinandens dator för att kunna se den film/fråga som vederbörande har hakat upp sig på/i… Jag ANTAR att detta system tänkte sig en PIM-examinator som fanns på plats när man jobbade med uppgiften, kanske att alla lärare sitter i en datasal och examinatorn/handledaren går runt och hjälper till… ja, för annars måste man då ta sig till vederbörandes dator i vederbörandes arbetsrum just när vederbörande sitter där…

Puckat. Jag finner inget lämpligare ord. Nå, jag har skapat ett par examinander som kämpar på (Katarina Kålrot, Katarina Kummin – från Grönsakslandet) för att komma åt filmerna och kunna ge feedback och hjälp till den som sitter i skolan men på helt annan plats än där jag är, eller kanske hemma, eller kanske på helt annan tid än när jag jobbar… Helpdesk via mailen är funktionellt ibland.

Så hav tröst kära PIMare – jag KAN faktiskt hjälpa till med detta också. Men det kostade mig (och skolan – eftersom det var dyrbar förstelärartid) nästan två timmar i administration och trassel. För att inte tala om att jag måste traggla mig igenom de där filmerna ytterligare en gång för at komma fram till den där frågorna fanns. Det kostade mig mitt goda eftermiddagshumör. Jag tror att det är ytterligt KLOKT att lägga ner PIM, och hoppas att det kommer enklare och vettigare sätt att jobba med webbutbildning snart.

Låter jag grinig? Jag blir det – när det FINNS enkla och smarta sätt att göra saker, och jag inte kan göra det. Fördelen med att lära sig mer om IT är att man blir mindre beroende av andras mindre lyckade val och kan göra egna (som ibland blir mindre lyckade – och då kan man göra om, och bättre).